eamon1

Sagohästen spände sig lite, det var okänd mark. Hans nyfikenhet och tillit till mig och tron på att inget illa kan hända förde honom ändå framåt. Han bar mig på sin rygg så jag lätt kunde känna hans känslor och tankar. Hans öron pendlade när han hörde alla okända ljud. Vi gick genom en gård han inte passerat förut, men sedan kom vi till ängarna. De nu något gulnande markerna som böljade som ett hav.  När Sagohästen förstod att det var dit vi skulle blev hans gång spänstigare och jag kunde känna hans iver. Han kastade med huvudet och frustade, och satte av i galopp. Vi småpratade och skrattade tillsammans under galoppen och när Sagohästen tycker något är riktigt härligt så händer det ibland något speciellt.

Han vecklade ut sina vingar och i samma ögonblick tog han ett språng upp i luften och vi flög nu fram över ängarna. Hans man flaxade över mitt ansikte och jag fick ta ett stadigt tag om den för att hålla balansen. De här stunderna är fantastiska!

Härliga Sagohästen! Härliga Sörmland! Härliga Mariefred!

tecknad pegasus